Catharine Trotter

Catharine Trotter (1674-1749) var en av de första kvinnliga dramatikerna i England och – till skillnad från sina kvinnliga kollegor och konkurrenter som framträdde på Londonscenen mot 1600-talets slut – även tongivande som filosof.

Genom en omfattande produktion av skrifter som berör olika områden av filosofin – den mest kända av dem A Defence of Mr. Lock’s Essay of Human Understanding (1702), en försvarsskrift för John Lockes idéer – har hon säkrat sin plats bland 1700-talets främsta kvinnliga filosofer. I den ärorika revolutionens efterföljd betonade hon gärna vikten av en allmän moral.

I vår tid har hon framförallt blivit omskriven för sin feminism, då
hon i sina verk bland annat pläderar för könens essentiella likhet och
skriver att äktenskapet rymmer ömsesidiga förpliktelser. Däremot har
hennes författargärning och inte minst de fem dramer hon skrev fört en undanskymd tillvaro i litteratur- och teaterhistorien – tills nu, då
genusläsningar av hennes verk börjat mejsla fram denna glömda
kvinnliga dramatikerröst ur kulturhistorien.

Catharine Trotter föddes i London som dotter till den skotske kommendörkaptenen i den brittiska flottan David Trotter, som dock drabbades av pesten under ett av sina uppdrag och dog år 1684. Familjen förlorade därmed huvuddelen av sin förmögenhet och Trotter kom under hela sitt liv att lida av ekonomisk osäkerhet. Hon lärde sig läsa och skriva både engelska och franska på egen hand, och var redan från unga år flitigt sysselsatt med att skriva poesi, prosa och
dramatik.

År 1693 publicerade hon anonymt en brevroman kallad Olinda’s Adventures: Or the Amours of a Young Lady, som tjänade som
föregångare till bland andra Daniel Defoes och Samuel Richardsons romaner. Två år senare debuterade hon som dramatiker med den
historiska tragedin Agnes de Castro som blev väl mottagen och följdes av hennes mest framgångsrika pjäs, tragedin The Fatal Friendship (1698), som gjorde henne till något av ett stjärnskott i engelska teaterkretsar.

De framgångsrika tragedierna följdes upp av hennes enda komedi, Love at a Loss, or, Most Votes Carry It (1700), men därefter återvände hon till tragedin med The Unhappy Penitent (1701). Med tiden kom Trotter alltmer att intressera sig för filosofiska studier men
återvände till teatern år 1706, då med det storslagna dramat The
Revolution of Sweden om Gustav Vasas frihetskrig, som kom att bli
hennes sista dramatiska verk.

År 1708 gifte hon sig med den skotske prästen och författaren Patrick Cockburn, en kontroversiell gestalt med vilken hon spenderade många ekonomiskt slitsamma år – i huvudsak som mor och maka. När familjens ställning såsmåningom förbättrades, återupptog hon dock sitt filosofiska författarskap och publicerade flera verk om religion och moral och var mot slutet av sitt liv ansedd som moralfilosofisk tänkare. Två år efter hennes död utgavs hennes samlade verk i två volymer.

Länkar

» Stanford Encyclopedia of Philosophy
» Timeline – University of Oregon

Lästips

Margaret Atherton, Women Philosophers of the Early Modern Period
Jacqueline Broad, Women Philosophers of the Seventeenth Century
Claire Buck (red.), The Bloomsbury Guide to Women’s Literature
Anne Kelley, Catharine Trotter: An Early Modern Writer in the Vanguard of Feminism