Ruben Östlund
Ruben Östlund (f. 1974) är den främsta representanten för den nya generation svenska filmskapare som under 2000-talet gett nytt liv åt svensk film. Efter långfilmsdebuten med Gitarrmongot (2004) har han blivit internationellt erkänd tack vare hyllade långfilmer som De ofrivilliga (2008), Play (2011) och Turist (2014), och prisbelönta kortfilmer som Scen nr: 6882 ur mitt liv (2005) och Händelse vid bank (2009) – allesammans filmer som ställer krav på sin publik. Med The Square (2017) blev Östlund förste svensk att belönas med Guldpalmen i Cannes. Han följde upp bedriften med sin nästa film, Triangle of Sadness (2022), som även den belönades med Guldpalmen. Han har därutöver gett ut tre böcker, Turist (2014), Rutan (2017) och Triangeln (2022), som bland mycket annat innehåller manus till filmerna med samma namn.
Östlunds filmer kännetecknas ofta av långa scener och en tablåmässig inramning med stark autenticitetskänsla, träffsäkra iakttagelser och få klipp. Olikt det traditionella filmskapandet väljer han att inte fokusera så mycket på själva handlingen utan på hur historien berättas. Även litterärt är Östlunds berättande precist, orden i manus frammejslade för att fästa blicken vid obekväma företeelser som vi helst inte diskuterar. Intresset för olika mänskliga egenskaper och instinkter är ett genomgående drag, likaså frågor om hur vi beter oss i grupp och vad som binder oss till det moderna samhället. I det skarpsynta finns humorn alltid närvarande, sida vid sida med kritiken, något som kanske framgår än tydligare i skrift. Utöver att syssla med regi och manus har Östlund även arbetat som filmfotograf och klippare på flera filmer, däribland några av sina egna.
I likhet med sina förebilder Michael Haneke, Ulrich Seidl och Roy Andersson är Östlund inte rädd för att formulera sina filmiska och mediala principer i tal och skrift. Han intresserar sig för vad rörliga bilder förmår göra och vad de fyller för funktion i vår samtid – exempelvis har han varit öppen med att de intressantaste rörliga bilderna enligt honom inte längre finns på bio utan på internet. Internationellt jämförs Östlund även ofta med Ingmar Bergman, i synnerhet när det gäller att ge en ny bild av Sverige utomlands.
Claes Olle Ruben Östlund föddes i Göteborg och är uppvuxen på Styrsö i Göteborgs södra skärgård, men vintrarna tillbringades med att åka skidor i Haparanda, varifrån hans mor kommer. Passionen för alpin skidåkning gjorde att han efter gymnasiet började arbeta på olika skidorter i Alperna och det var också där hans intresse för film föddes. Efter att en tid ha filmat sina vänners skidstunts blev han anställd på produktionsbolaget Down Film, Sveriges ledande skid- och äventyrsfilmsproducent. Mellan 1993 och 1998 spelade han in skidfilmer i både Europa och Nordamerika, bland annat Addicted (1993), Free Radicals (1996) och Free Radicals II (1998), där Östlund tidigt visade sin försmak för långa filmsekvenser. Parallellt med filmandet studerade han grafisk design.
1998 blev Östlund antagen till utbildningen i filmregi på Högskolan för Fotografi och Film (nuvarande Akademin Valand) i Göteborg. Under studieåren lärde han känna både sin blivande fru Andrea Östlund, med vilken han har två barn, och Erik Hemmendorff, med vilken han år 2002 grundade filmbolaget Plattform Produktion. Inom ramen för utbildningen gjorde Östlund bland annat dokumentärerna Låt dom andra sköta kärleken (2001), som nominerades till en Guldbagge i kategorin bästa dokumentärfilm, och Familj igen (2002), examensarbetet i vilket han återförenade sina föräldrar, som då varit skilda i 23 år.
Efter filmskolan har Östlund uteslutande regisserat fiktionsfilm, dock med genomgående dokumentär prägel – exempelvis Guldbjörnsbelönade Händelse vid bank (2009), som utgör en rekonstruktion av något regissören själv bevittnade i Stockholm tre år tidigare. Filmens kamerarörelser gjordes alla i postproduktionen – ett av många exempel på hur Östlunds sätt att iscensätta sina filmer befunnit sig i framkant på den tekniska utvecklingen och därigenom även kommit att influera andra filmskapare till att pröva sig fram med digital videoteknik. Östlunds karakteristiska bildspråk förekommer också i de reklamfilmer som han regisserat, bland annat för kampanjen Knark är bajs och MER (se videolänkar nedan).
Långfilmsdebuten Gitarrmongot delade kritikerna i två läger men det gick bättre med de tre därpå följande långfilmerna, De ofrivilliga, Play och Turist, som alla fick världspremiär på filmfestivalen i Cannes, och både De ofrivilliga och Turist valdes ut som Sveriges Oscarsbidrag. Play – skildringen av hur afrosvenska barn rånar sina svenska skolkamrater på mobiltelefoner – gav å andra sidan upphov till en lång och intensiv mediedebatt om klass och rasism, tongångar som blivit ett kännetecken för det svenska 2010-talet. Turist, som innehåller filmhistoriens mest spektakulära lavinscen, gav Östlund möjlighet att återvända till skidfilmserfarenheterna från ungdomen.
The Square (2017) blev Östlunds dittills största framgång då den efter att ha belönats med Guldpalmen i Cannes drog storpublik till biograferna och blev den tredje av hans filmer att utses till Sveriges Oscarsbidrag. Triangle of Sadness (2022) fick efter sin Guldpalm en ännu större publik, både i Sverige och internationellt.
Vid sidan av sitt författarskap och en rikligt prisbelönt filmkarriär innehar Östlund sedan 2014 en professur i filmisk gestaltning på sin gamla skola HDK-Valand vid Göteborgs universitet.
Länkar
» Internet Movie Database
» Svensk Filmdatabas
» Sommar i P1 med Ruben Östlund (sänd 19 augusti, 2017)
» SR KINO – Intervju med Ruben Östlund (sänd 31 oktober, 2014)
» Cannes Interview with Ruben Östlund (Play)
» Magasinet Filter – Ruben Östlund tipsar
» ”Att regissera verkligheten – intervju med Ruben Östlund” av Maria Zennström
» ”Ruben Östlund: Jag söker upp motstånd” av Hans Kronbrink
» Knark är bajs-kampanjreklam – Nattbad
» MER-reklam 1 – Girltalk
» MER-reklam 2 – Text Message
» MER-reklam 3 – MiniMer
» MER-reklam 4 – Discovery
» MER-reklam 5 – Guytalk
Lästips
Ruben Östlund, Bilder skapar beteende