Lorenza Farina

Lorenza Farina (f. 1956) är en prisbelönt italiensk barnboksförfattare som sedan debuten 1996 gett ut ett tjugotal böcker i flera olika genrer som spänner hela vägen från roliga och uppsluppna berättelser till teman som Alzheimers sjukdom och Förintelsen. De flesta av hennes böcker har fått stor uppmärksamhet i hemlandet men inte många har översatts till andra språk. Saras vingar är den första av Farinas böcker som utkommer på svenska.

Farina har en förkärlek för ett lyriskt språk och mystiska berättelser som därtill ofta utspelas i, eller i alla fall med en närhet till, naturen, så också i Saras vingar där en rödhake inte bara blir titelpersonens närmast förtrogna utan också medför ett överraskande berättarperspektiv. Flera av Farinas berättelser rymmer också – i likhet med Saras vingar – en känslig och originell balansgång mellan verklighet och poesi, sorg och hopp. Ett annat kännetecken är förekomsten av symboler och metaforer som ger nya rymder åt orden och färgerna, som oftast är riktade till både barn och vuxna. Genom metaforer menar Farina att böckerna kan komma närmare riktigt svåra ämnen. I Saras vingar leder läsarens förkunskap om Förintelsen till ett slut som är både rörande och bittert.

Lorenza Farina är född i Vicenza, där hon bor än idag (närmare bestämt i förstaden Sandrigo) som mor till två döttrar. Sedan 1980 arbetar hon som bibliotekarie på stadsbiblioteket Bertoliana Vicenza, med inriktning på läsfrämjande insatser. Sin universitetsexamen från universitetet i Padua tog Farina i litteratur men specialiserade sig sedan på biblioteksvetenskap. Det var barnbibliotekariens dagliga kontakt med unga läsare som kom att inspirera henne att skriva egna berättelser – delvis för att hon anser att författare och bibliotekarier i grunden har samma uppgift: att väcka läsglädje. Hon började med barnvisor, dikter, noveller och sagor, och också hennes första bok var en sagosamling – Blu mirtillo: La strega golosa e altre fiabe (1996).

Med åren började hon i huvudsak skriva för bilderböcker, då hon sagt sig föredra den genren framför andra, både tack vare det korta och omedelbara formatet, och samspelet med bilderna. Under 2010-talet kom hon att kombinera sitt bilderboksintresse med flera svåra teman, exempelvis Alzheimers sjukdom i Il guerriero di legno (2014), en bok dedikerad till hennes far. Och inte minst flera böcker om Förintelsen. Först av dem var La bambina del treno (2010), om en liten judisk flicka vid namn Anna i en boskapsvagn på väg mot Auschwitz, och året efter följde Saras vingar där Farina – i samarbete med den prisbelönta illustratören Sonia M. L. Possentini – gick ännu längre och satte ord på det obeskrivbara: livet för ett judiskt barn i ett koncentrationsläger, sett utifrån av en rödhake. Båda dessa böcker – liksom La casa che guarda il cielo (2014), en biografisk berättelse som Farina skrivit om Anne Frank – är tänkta som vittnen, som ska vittna om den ofattbara ondskan under andra världskriget så att barn och vuxna inte glömmer.

Länkar

» Lorenza Farinas hemsida
» Intervju med Lorenza Farina (obs! på italienska!)