Sergej Eisenstein

Sergej Eisenstein (1898-1948) hör till de mest tongivande filmskaparna i historien, känd för klassiska sovjetiska filmer som Pansarkryssaren Potemkin, Dagar som skakat världen och Ivan den förskräcklige, men minst lika mycket för sina teoretiska bidrag till filmmontaget och till den sovjetiska filmens estetiska och ideologiska inriktning. Ett urval av hans essäer om film och närbesläktade konstformer har samlats i volymen Montage. Metamorfos. Extas. Film- och konstteoretiska texter, som är den första boken av Eisenstein som översatts till svenska från originalspråket.

Sergej Michailovitj Eisenstein föddes i Riga som enda barnet till den ukrainskbördige (och enligt vissa rykten halvsvenske) juden Michail Ossipovitj Eisenstein, som just i Riga blev framgångsrik stadsarkitekt. Faderns spektakulära jugendhus står kvar i Riga än idag. Eisensteins föräldrar separerade när Eisenstein var liten och modern, som härstammade från en förmögen rysk köpmansfamilj, återvände till Petrograd. Eisenstein följde strax efter för att påbörja ingenjörsstudier vid samma tekniska högskola där även hans far utbildats. Eisensteins ungdomsår sammanföll visserligen med revolutionsvindarna i tsar-Ryssland men han förskonades ändå från oroligheternas mest omedelbara intryck; både februari- och oktoberrevolutionerna 1917 lämnade honom relativt oberörd, och även om han strax därefter mobiliserades till Röda armén kom han aldrig själv att konfronteras med revolutionens eller slagfältets våld. Istället ägnade sig Eisenstein åt att läsa stora mängder konst- och teaterlitteratur, inte minst symbolistiska dramer.

Teaterintresset fanns tidigt hos Eisenstein och år 1920, parallellt med studier i japanska i Moskva, anslöt han sig till kulturarbetarorganisationen Proletkult, där han kom att göra sina första professionella teaterinsatser som scenograf och lade grunden till sin speciella bildretorik. Det dröjde inte många år innan han även började publicerade sig om olika slags kulturuttryck. Detta fortsatte han med under resten av sitt liv och kom därmed att bli en av få filmskapare i historien som lyckats med att vara regissör och teoretiker i samma person. Särskilt inflytelserika blev Eisensteins tankar om filmklippning eller montage, som han också själv parallellt kom att omsätta i film.
För att få mer erfarenhet av filmarbete utnämnde Eisenstein sig själv till assistent hos den erfarna Esfir Sjub i omklippningen av Fritz Langs Dr. Mabuse, spelaren (1922) för sovjetisk publik. Ett par år senare fick han i uppdrag av Proletkult att börja göra film, ett medium som enligt Lenin hade bättre förutsättningar att nå den viktiga masspubliken i en nation starkt präglad av analfabetism. Redan långfilmsdebuten Strejken (1925) fick stor uppmärksamhet och följdes senare samma år av en av de mest klassiska stumfilmerna alla kategorier, Pansarkryssaren Potemkin (1925), som var en hyllning till 1905 års revolutionsförsök och snart kom att få världsrykte. Eisenstein blev därmed den gryende Sovjetmaktens mest hyllade propagandamakare och fick fortsätta göra film i samma anda. Dagar som skakat världen (1927) och Kampen för jorden (1929) följde. Genom sin för tiden revolutionerande klippteknik, där budskapet förstärktes via kontrastverkan och infogade symbolbilder, bildade han skola för kommande filmskapare. Emellertid blev genomslaget större internationellt än i hemlandet, varför han fick vänja sig vid att i artikelform försvara sina filmiska visioner.

Under några år från sent 1920- till tidigt 1930-tal hade Eisenstein också möjlighet att resa runt i världen, i exempelvis Europa, Hollywood (där han blev erbjuden flera olika projekt som han aldrig kom att sjösätta) och Mexiko. I det sistnämnda landet gjorde han även den oavslutade filmen Storm över Mexiko (1933) som idag existerar i olika versioner. Samtidigt som Eisenstein med tiden kom att utstå misstro från väst, blev han även misstänkliggjord i hemlandet av den stalinistiska filmregimen i takt med att kulturklimatet hårdnade; hans manusutkast blev refuserade, filminspelningarna stoppade och avvecklade, och han blev under perioder avstängd från sin tjänst som lärare vid filmskolan VGIK i Moskva. Som följd av det blev Eisenstein med åren mindre radikal eller kanske snarare mer subtil i sin kritik av statsmakten.

Närmast på nåder fick han göra sin första ljudfilm Storm över Ryssland (1938), en skildring av den ryske nationalhjälten Aleksander Nevskijs framgångar på slagfältet som samtidigt utgjorde en anti-nazistisk allegori med musik av Sergej Prokofjev. Filmen kom att bli en revansch för Eisenstein då den mottogs positivt såväl i hemlandet som utomlands och bland mycket annat gav regissören Stalinpriset. Andra världskriget följde och Eisenstein började smida planer på en filmtrilogi om ytterligare en historisk gestalt, envåldshärskaren Ivan den förskräcklige. Den första filmen i sviten, Ivan den förskräcklige del 1 (1944) rönte uppskattning och belönades även den med Stalinpriset, men den andra delen Ivan den förskräcklige del 2 (1946, stoppad av sovjetbyråkratin fram till premiären 1958) föll inte Stalin i smaken och den tredje delen hann aldrig bli klar men dess delar konfiskerades likväl innan Eisenstein vid 50 års ålder drabbades av sin andra hjärtinfarkt och dog.

Vid sidan av flera världsberömda filmer lämnade Eisenstein efter sig ett omfattande arkiv med mestadels opublicerat teoretiskt material som sysselsatt nationella och internationella forskare och film-, teater- och konstintresserade sedan dess. Eisensteins beläsenhet hade blivit omtalad redan i unga år, och framgår med eftertryck i samlingen Montage. Metamorfos. Extas. Film- och konstteoretiska texter. I sin samtid sågs Eisenstein som en ny Leonardo da Vinci, och han var övertygad om att filmen som konstart i högsta grad vilade på erfarenheter och lån från redan etablerade konstformer.

Länkar

» British Film Institute – Where to begin with Sergei Eisenstein
» Internet Movie Database
» Senses of Cinema
» Sergei Eisenstein-samlingen i MOMA-arkivet i New York
» Svensk Filmdatabas

Lästips

Ian Christie and Julia Vassilieva (red.), The Eisenstein Universe
Sergei Eisenstein, Film Form: Essays in Film Theory
Sergei M. Eisenstein, The Film Sense
Richard Taylor (red.), The Eisenstein Reader