Agnès de Lestrade

Agnès de Lestrade (f. 1964) är en prisbelönt fransk barnboksförfattare som sedan debuten 2003 gett ut över hundra böcker i flera olika genrer som spänner hela vägen från enkla, inte sällan poetiska berättelser till svåra teman som hjärttransplantation, åldrande och tonårsgraviditet. Många av dessa har översatts även till andra språk, inte minst Den stora ordfabriken som är hennes hittills största framgång och också den första av hennes böcker att utkomma på svenska.

Möjligheten att få sina läsare att rysa, drömma och växa är en viktig drivkraft för Lestrades skrivande, hon vill att de ska kunna skydda sig från världen genom att skapa sin egen värld. Djur och natur är viktiga inspirationskällor.

Agnès de Lestrade är född i Bordeaux. Som barn kunde hon läsa samma bok om och om igen, bland favoriterna då fanns Fem– och Hemliga sjuan-böckerna, och i tonåren Michel del Castillos Ett barn i vår tid och Henry Winterfelds Kalabalik i gamla Rom, men några tydliga författardrömmar hade hon inte. Det var först senare i livet då hon mest var sysselsatt med att skriva sånger och utveckla sällskapsspel som hon en morgon fick en rad i huvudet: ”Flickan som inte ville spotta längre”, och så skrev hon en berättelse utifrån den raden. Det blev början på hennes debut som barnboksförfattare, La Petite fille qui ne voulait plus cracher (2003), och sedan dess har det inte funnits någon återvändo. Lestrades berättelser börjar alltid med en titel – utifrån den bygger hon sedan på resten. Vanligen skriver hon sina böcker hemma i sängen, eller på tåg.

Vid sidan av Den stora ordfabriken – som belönades med såväl 2010 års Prix Papillotes som Prix littéraire de la Citoyenneté – har Lestrade även firat framgångar med exempelvis ungdomsboken Il faisait chaud cet été-là (2013). En tidigare bok hon ofta återvänt till som särskilt betydelsefull är Le Rêve de Léon (2005), inte minst för att den väcker många frågor. Andra nämnvärda titlar är Un indien dans mon jardin (2010), La vie sans moi (2010), L’invention des parents (2012) och Le chien chien à sa mémère (2016). Fantasin är påtaglig också i sagan Le plus gentil loup du monde (2005) där flickan lyckas förvandla den köttätande vargen till vegetarian. För sina böcker har hon vid flera tillfällen belönats med Prix des Incorruptibles, det främsta franska barnbokspriset.

När Lestrade får frågan om sina inspirationskällor talar hon gärna om Shel Silversteins The Missing Piece Meets The Big O, Delphine Perrets Les Jours Betes, Christian Voltzs Toujours rien samt Moi, j’attends… av Davide Cali och Serge Bloch.

Vid sidan av böcker skriver Agnès de Lestrade sånger, pysslar med visuella uttryck, dricker te, håller i workshops i kreativt skrivande, fortsätter utveckla brädspel och arbetar även som journalist på tidningen ”Créamania”, och stör de grannar hon inte har med att spela dragspel. Hon har två barn och bor på landet i Barie, Gironde, floden Garonnes mynningsvik i sydvästra Frankrike.

Länkar

» Agnès de Lestrades Facebook-konto
» Intervju med Agnès de Lestrade (obs! på franska!)