Hélène Cixous

Hélène Cixous (f. 1937) är alltsedan 1960-talet en av de internationellt mest tongivande litteraturprofilerna, känd för såväl sin säregna dramatik som sin prosa och inte minst för tankerymder som gjort betydande avtryck i filosofi, litteraturteori och feminism. Samtidigt är Cixous oeuvre av ett sådant slag att det svårligen låter sig placeras i fack. Gränserna mellan hennes vetenskapliga och skönlitterära produktion är långtifrån knivskarpa. I båda fallen är hennes språk poetiskt och mångtydigt.

Cixous författarskap utmärks av en avancerad lek med språk och fiktion där intertextuella referenser har en självklar plats; genom dessa lyckas hon visa på nya möjligheter i och omläsningar av vårt gemensamma litterära arv. Stilistiskt har hon länge arbetat för att skapa ett specifikt kvinnligt språk (écriture feminine), och tematiskt ständigt återvänt till kvinnans känsloliv och frigörelseprocess samt kvinnokroppens funktioner och ifrågasättandet av traditionella maktstrukturer. Ett av många exempel på detta är genombrottsdramat Bilder av Dora, där Cixous karakteristiskt vill visa och ge röst åt de av historien tystade samtidigt som hon erbjuder en ny bild av Freuds fallstudie om Doras hysteri.

Hélène Cixous föddes i en judisk familj i Oran, Algeriet, då ännu fransk koloni och under andra världskriget genom Vichy-regimen införlivad i nazisternas skräckvälde. I hennes barndomsmiljö förekom tyska, franska, spanska, arabiska, engelska och hebreiska och Cixous kom tidigt att läsa tysk, fransk och engelsk litteratur på originalspråk. 1955 sökte hon sig till Frankrike för att studera. Där kom hon även att gifta sig och fick under de följande åren tre barn, varav en son dog som spädbarn. 1959 tog Cixous examen i engelska och 1962 fick hon en tjänst vid universitetet i Bordeaux. Samma år vann Algeriet sin självständighet från Frankrike, varvid hennes mor och bror fängslades; tack vare Ben Bellas advokat lyckades Cixous få dem fria och hon såg till att de kunde komma till Frankrike. 1964 skiljde sig Cixous från sin make, och året efter lämnade hon Bordeaux för Paris där hon kom att undervisa vid först Sorbonne och sedan två år senare vid Nanterre. Det var också då som hon började publicera sina texter, något som hon fortsatt med sedan dess – essäer, artiklar, inlägg i kulturella och politiska frågor samt noveller, romaner och från och med 1970-talet även dramatik.

När Cixous år 1968 disputerade med sin doktorsavhandling om James Joyce blev hon Frankrikes dittills yngsta filosofie doktor. I samma veva fick hon i uppdrag att skapa ett experimentellt universitet – Paris VIII – dit hon knöt forskare som Michel Foucault, Gérard Genette, Félix Guattari, Tzvetan Todorov och Gilles Deleuze. Strax därefter utnämndes hon till professor i engelsk litteratur och grundade tillsammans med Genette och Todorov den betydande experimentella litteraturtidskriften Poétique. 1974 tog hon även initiativ till ett kvinnovetenskapligt forskningsprogram, Centre de Recherches en Etudes Féminines, som blev det första i sitt slag i Europa. Sedan dess har hon varit knuten till Paris VIII och ger fortfarande sina välbesökta internationella lördagsseminarier (se länk nedan), numera i Maison Heinrich Heine på Cité universitaire.

Cixous liv och verk har alltid kännetecknats av en kamp för frigörelse – detta märks i hennes tidiga psykoanalytiskt influerade verk med fokus på individens frihetssträvan liksom i senare mer kollektiva ansatser för kvinnors och utvecklingsländers rättigheter. En gemensam nämnare är intresset för att lokalisera och bekämpa förtryck som kommit till genom olika slags institutionell makt. Ett av hennes tidiga verk som akademiker var essäsamlingen Prénoms de personne [Ingens förnamn] från 1974, där hon diskuterade verk av Sigmund Freud, E.T.A. Hoffmann, Heinrich von Kleist, Edgar Allan Poe och James Joyce, och utifrån dem behandlade förhållandet mellan sexualitet och språk, samt narcissism och död. Året därefter utkom hon med den inflytelserika essän Medusas skratt om kvinnligt skrivande. Bland de författarskap Cixous särskilt ägnat sig åt finns utöver de ovannämnda Franz Kafka, Samuel Beckett, Clarice Lispector och Jean Genet. Vidare var hon sedan studieåren under tidigt 1960-tal god vän med både Jacques Lacan och Jacques Derrida, av vilka den senare förblev en viktig samtalspartner fram till sin bortgång. I likhet med Derrida räknas Cixous till de mest tongivande postmodernisterna och enligt Derrida är hon därtill den främsta franska författaren i sin samtid.

Som skönlitterär författare debuterade Hélène Cixous med novellsamlingen Le Prénom de Dieu [Guds förnamn] (1967). Med Inuti (1969), som tilldelades Prix Médicis, inledde hon sedan ett stort romanprojekt, som fortfarande är under arbete, nu omfattande närmare 50 titlar – även om många av dem enligt henne själv inte är romaner utan ”fictions”. Ur hennes stora skönlitterära produktion kan här som exempel nämnas den separat utgivna novellen En riktig trädgård (1971), romanen Neutre [Neutrum] (1972), fiktionen Illa [Hon där] (1980), den algeriska trilogin bestående av OR, les lettres de mon père [GULD, min fars brev/bokstäver] (1997), Osnabrück (1999) och Les Rêveries de la femme sauvage. Scènes primitives [Den vilda kvinnans drömmerier. Urscener] (2000).

Under tidigt 1970-tal började Cixous även skriva för teaterscenen. Genombrottet som dramatiker kom med Bilder av Dora som hade urpremiär på Théâtre d’Orsay (nuvarande Musée d’Orsay) i Paris den 26 februari 1976. Med början på 1980-talet blev Cixous husförfattare för Ariane Mnouchkine och mytomspunna Théâtre du Soleil i Paris. Mnouchkine arbetade med en blandning av elisabetansk teater och tekniker från fjärran östern, och var redan innan mötet med Cixous känd för sina experimentella Shakespeare-uppsättningar. Hon kom att inspirera Cixous skrivande i en mer historisk och politisk riktning, det som Cixous kallar för ”Historiens scen”. Tillsammans har de under ett trettiotal år förverkligat en lång rad storslagna teaterprojekt, såsom L’Histoire terrible mais inachevée de Norodom Sihanouk, roi du Cambodge [Den fruktansvärda men oavslutade historien om Norodom Sihanouk, Kambodjas kung] (1985), som reflekterade det koloniala förtryck som Cixous sett på nära håll i Algeriet, eller för den delen La Ville parjure ou le réveil des érinyes [Menedsstaden eller hämndgudinnornas uppvaknande] (1994) och Les Naufragés du Fol Espoir [Dåraktiga Hoppets skeppsbrutna] (2010), varmed Cixous internationellt kommit att räknas till en av vår tids mest inflytelserika dramatiker. Hon har även skrivit en del historiska pjäser utanför Théâtre du Soleil, däribland L’Histoire (qu’on ne connaîtra jamais) [Historien (som man aldrig kommer att lära känna)] (1994), som är en fransk Nibelungenlied, och Rouen, la Trentième Nuit de Mai ’31 [Rouen, den trettionde natten i maj ’31] (2001), en pjäs om Jeanne d’Arcs sista natt i fängelset – allesammans exempel på Cixous rika och mångfacetterade författarskap.

Länkar

» Jewish Women’s Archive
» The European Graduate School
» Schema över Hélène Cixous lördagsseminarier i Paris
» Intervju med Hélène Cixous
» Föreläsning av Hélène Cixous: The Flying Manuscript
» Affinities: Villa Gillet’s Walls and Bridges Series – The New School for Public Engagement (Cixous i paneldiskussion med Judith Butler och Avital Ronell)

Lästips

Verena Andermatt Conley, Hélène Cixous
Evelina Johansson, Hélène Cixous och havet (i Tidskrift för genusvetenskap 2009:4)
Tuva Korsström, Min mor – en främmande planet: Intervju med Hélène Cixous av Tuva Korsström (i Bonniers litterära magasin 1999:4)
Tuva Korsström, Kan kvinnor tänka?: En undersökning av det kvinnliga tänkandets villkor
Mara Lee, När andra skriver: Skrivande som motstånd, ansvar och tid
Kerstin Munck, Att föda text: En studie i Hélène Cixous författarskap
Kerstin Munck, ”Från det omedvetnas scen till historiens scen”: Hélène Cixous och teatern (i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1997:2)
Kerstin Munck, ”Skriv in dig i mitt hjärta!”: Om kärlekens språk i Hélène Cixous bok om Promethea (i Lambda nordica 1997:3)
Susan Sellers, Hélène Cixous. Authorship, Autobiography and Love
Susan Sellers (red.), The Hélène Cixous Reader
Ebba Witt-Brattström, En kvinna tar till orda: intervju med Hélène Cixous (i Kvinnovetenskaplig tidskrift 1987:4)