Robert Bresson
Robert Bresson (1901-1999) var en kompromisslös fransk filmskapare som med hyllade och egensinniga filmer som Prästmans dagbok (1951),En dödsdömd har rymt (1956), Min vän Balthazar (1966), Mouchette – den våldtagna (1967), Djävulen förmodligen (1977) ochBlodspengar (1983) kom att göra outplånliga avtryck i filmhistorien och än idag räknas till de mest inflytelserika franska regissörerna.
I sin asketiska produktion, där han konsekvent strävade efter renhet i uttrycket, behandlade Bresson människans existentiella villkor, i syfte att närma sig hennes inre värld – detta skedde ofta i porträtt av utsatta människor i svåra valsituationer. Bresson kom därför att bli kallad en poetisk filosof med existentialistisk grundsyn. Själv kände han sig missförstådd genom hela livet, då han menade att få förstod – och flera även angrep – det som han försökte uttrycka inom filmen. Dessutom medförde Bressons icke-konventionella vägval att hans skapande ständigt led av ekonomiska svårigheter.
När British Film Institutes tidskrift Sight & Sound år 2012 presenterade sin omskrivna decenniala topplista där filmkritiker och regissörer från hela världen röstat fram filmhistoriens 250 bästa filmer, var Bresson den regissör som var mest representerad på listan – trots att han under en fyrtioårig karriär bara regisserade tretton långfilmer. Sju av dessa räknas alltså än idag till de 250 bästa filmer som gjorts.
1975 publicerade Bresson sina tankar och anteckningar från fyrtio års filmarbete i skriften Anteckningar om cinematografin. Bokens titel åsyftar den för Bresson centrala skiljelinjen mellan ”cinema”, den konventionella filmen som lutar sig mot teaterns uttryck, och ”cinematografi”, den filmkonst han ville verka för, som strävar efter att finna filmens alldeles egna genuina form.
Födelseåret för Robert Bresson är omdebatterat men säkert är att han föddes i Bromont-Lamothe i centrala Frankrike samt studerade i närheten av Paris, varpå han kom att ägna sig åt måleri och fotografi. I mitten av 1930-talet sökte han sig vidare till filmbranschen som manusförfattare och regisserade i samma veva förfilmen Les Affaires publiques (1934), en kort musikalkomedi. I början av andra världskriget tillbringade Bresson över ett år i tyskt fångläger.
Denna erfarenhet kom att prägla honom och blev senare även en av utgångspunkterna för hans kanske mest framgångsrika film En dödsdömd har rymt. Bressons långfilmsdebut som regissör, Syndens änglar (1943), spelades in under kriget, likaså hans nästa film Les Dames du Bois de Boulogne (1945), som han samskrev med Jean Cocteau. Redan i dessa filmer utvecklade han en sparsmakad stil, med en katolskt präglad världsbild där människors grymma handlingar motverkas av försynens oväntade ingripanden – uttryckt annorlunda, nåd.
Från och med Prästmans dagbok, som spelades in 1950, arbetade Bresson uteslutande med amatörskådespelare som han kallade för ”modeller”. Vidare undvek han gärna studioinspelning, satte stort fokus på ljudet i film och byggde de flesta av sina filmer på litterära texter, av exempelvis Dostojevskij, Bernanos och Tolstoj.
Det var med början i 1950-talsfilmerna som Bresson fick ett större internationellt rykte och kom att anses som en auteur, alltså en av de få filmskapare som genom sitt livsverk skapar ett eget berättarspråk präglat av ett djupt personligt uttryck. Att arbeta med film som konst var naturligt för Bresson då han inledde sin karriär som konstnär och måleriet kom utan tvekan att influera hans filmskapande. Sedan dess har Bressons filmgärning inspirerat många i filmhistoriens panteon, däribland giganter som Francois Truffaut, Jean-Luc Godard, Ingmar Bergman, Andrej Tarkovskij och Martin Scorsese, därtill i vår tid exempelvis Roy Andersson, Michael Haneke, Aki Kaurismäki, bröderna Dardenne och Jim Jarmusch.
Länkar
» Indiewire – Sight and Sound by the Numbers
» Internet Movie Database
» Kirjasto
» robert-bresson.com
» Senses of Cinema
» Strictly Film School
» Svensk Filmdatabas
Lästips
Ian Cameron (red.), The Films of Robert Bresson
Bert Cardullo (red.), The Films of Robert Bresson: A Casebook
Joseph Cunneen, Robert Bresson : A Spiritual Style in Film
Kathryn Beth Curran, Touching God : the Novels of Georges Bernanos in the Films of Robert Bresson
Sven Frostenson, Au hazard Balthazar – 43 år senare (i Victor 2009:20)
Michael Haneke, “Formens fasa och utopi – Bressons ‘Min vän Balthazar’” i Närbild Michael Haneke
Lindley Hanlon, Fragments: Bresson’s Film Style
Ronald Holloway, The Religious Dimension in the Cinema : With Particular Reference to the films of Carl Theodor Dreyer, Ingmar Bergman and Robert Bresson
Kent Jones, L’Argent
Carl-Johan Malmberg, Handens historia : L’Argent och Robert Bressons estetik (i Chaplin 1985:2)
Tony Pipolo, Robert Bresson: A Passion for Film
Brian Price, Neither God nor Master : Robert Bresson and Radical Politics
Tord Pååg, Robert Bresson och hans arbetsmetoder (i Victor 2009:20)
James Quandt (red.), Robert Bresson
James Quandt (red.), Robert Bresson Revised
Keith Reader, Robert Bresson
Ingela Romare, En modells berättelse (i Victor 2009:20)
Ingela Romare, Möten med Robert Bresson och hans filmkonst
Paul Schrader, Transcendental Style in Film: Ozu, Bresson, Dreyer
Jane Sloan, Robert Bresson : A Guide to References and Resources