Victoria Benedictsson
Victoria Benedictsson (1850-1888) var endast aktiv som publicerad författare i fyra år men räknas ändå till de stora åttiotalisterna. Under den manliga pseudonymen Ernst Ahlgren publicerade hon två novellsamlingar, två romaner och skådespelet Final.
Redan debuten med novellsamlingen Från Skåne (1884) markerade hennes enkla språk, viljan att nå ut till vanliga arbetande människor och fokus på kvinnans plats i äktenskapet och samhället, som hon sedan kritiserade i romanerna Pengar (1885) och Fru Marianne (1887) – den första en kritik mot rådande äktenskapskonventioner, den andra ett slags svar på hur ett gott äktenskap skulle kunna fungera.
Många av Benedictssons andra berättelser och texter utgavs postumt av författarvännen Axel Lundegård, däribland Den bergtagna som kan ses som Benedictssons biografiska spegelbild tillika konstnärliga testamente.
Victoria Maria Bruzelius föddes i ett lantbrukarhem i Skåne och efter ungdomliga drömmar om en framtid som konstnär – något som hennes far motsatte sig – gifte hon sig närmast av trots med den mer än dubbelt så gamle postmästaren i Hörby, Christian Benedictsson, som var änkling med fem barn.Tillsammans fick paret två döttrar, varav den yngsta dog i späd ålder.
Benedictsson har ofta framställts som sjuklig och depressiv men under åren i sjuksängen sökte hon utlopp för sin konstnärsdrift i litterära studier och metodiska skrivövningar.
I debuten Från Skåne, liksom i senare folklivsberättelser, gav hon realistiska skildringar från skånsk landsbygd, fyllda med engagemang och humor. Under de sista, mest produktiva åren av sitt liv kom hon att räknas till författargruppen ”Det unga Sverige” och vistades en del utomlands, i bland annat Paris och Köpenhamn.
Ett kort och olyckligt förhållande med den danske författaren och kritikern Georg Brandes blev början på en neråtgående kurva som jämte konstnärliga tvivel och ekonomiska problem ses som huvudorsak till att Benedictsson tog sitt liv sommaren 1888 på ett hotellrum i Köpenhamn, endast 38 år gammal.
Konstnärskapets utmaningar, den fria kärlekens dilemma samt relationerna mellan könen utgör även grundackord för Den bergtagna som lämnades oavslutad vid Benedictssons död och färdigställdes av Lundegård varpå den länge förblev ospelad och refuserad, ända tills den 1910 sattes upp på Svenska teatern i Stockholm.
Länkar
» BBC – Radio 4: Woman’s Hour
» Dramawebben
» Nationella dramaturgiatet
» Projekt Runeberg
» Victoria lives!
Lästips
Pål Bjørby, The Study of a Vision in the Authorship of Victoria Benedictsson
Nina Björk, Fria själar: ideologi och verklighet hos Locke, Mill och Benedictsson
Fredrik Böök, Victoria Benedictsson och Georg Brandes
Fredrik Böök, Victoria Benedictsson: minnesteckning
Git Claesson Pipping, Könet som läsanvisning: George Eliot och Victoria Benedictsson i det svenska 1880-talet – en receptionsstudie
Eva Heggestad, En bättre och lyckligare värld: kvinnliga författares utopiska visioner 1850-1950
Birgitta Holm, Victoria Benedictsson
Charlotte Jørgensen, Ernst og Victoria: et dobbeltportraet af Victoria Benedictsson
Lisbeth Larsson, Hennes döda kropp: Victoria Benedictssons arkiv och författarskap
Yvonne Leffler (red.), Bakom maskerna: det dolda budskapet hos kvinnliga 1880-talsförfattare
Jette Lundbo Levy, Den dubbla blicken: om att beskriva kvinnor – ideologi och estetik i Victoria Benedictssons författarskap
Axel Lundegård, Victoria Benedictsson (Ernst Ahlgren): en sjelfbiografi ur bref och anteckningar
Elisabeth Møller Jensen (red.), Nordisk kvinnolitteraturhistoria. Bd 2, Fadershuset: 1800-talet
Margit Norrman, I livets hand: en studie i Victoria Benedictssons religiösa föreställningsvärld
Margareta Sjögren, Rep utan knutar: Victoria Benedictsson – en levnadsteckning